Språklig Essay

Svenska, danska, norska, isländska och färöiska stammar alla från samma stam, det så kallade fornnordiska. Hur kan det då bli så spritt och annorlunda men sedan på samma gång vara så extremt lika? Vissa ord kan vara identiska men sedan ha motsatta betydningar. Exempel på detta är ordet “rolig”. Även något så simpelt som hur man använder artiklar: en och ett. Det är nämligen allt detta, och mer, som gör att jag skulle argumentera för hur svårt det kan vara at lära sig ett av de nordiska språken, även fast, och speciellt, om man i förvägen har ett nordiskt språk som modersmål.

Vi är så vana vid vissa ord och vissa uttal, så när vi ska försöka så kan det gå fel väldigt snabbt. Jag som är dansk, men som är uppväxts i Sverige, kan med egen erfarenhet säga att det lätt kan komma både roliga och lite pinsamma missförstånd mellan människor. Nu tar jag upp ordet “rolig” igen. Det är ett sådant simpelt ord, och om du skulle fråga en svensk om vad det betyder, finns det inget tvivel. Det betyder ju självklart att ha kul, att skratta och att vara glad, att ha “roligt” helt enkelt. Om jag skulle fråga danskar om vad det betyder, skulle det inte heller finnas något tvivel. Det betyder att vara lugn, att slappna av och helt enkelt att ta det “roligt”. Hur kan det bli så? Samma ord, med samma stavning, men med nästan motsatt mening. Här gäller det alltså att man har koll på vilket språk som pratas så att man inte missförstår. Så finns det flera ord som kan betyda olika saker allt beroende på om man befinner sig i Sverige eller Danmark.

Artiklar är ännu en sak som kan vara väldigt annorlunda beroende på vilket språk du pratar. Både danskan och svenskan är överens om att det handlar om substantiveras kön att göra, men hur skiljer man dem åt? På svenska OCH danska säger man EN stol och ETT bord. Men om vi kommer till ord som päron och lejon blir det svårt. På svenska säger man ETT päron och ETT lejon, men på danska säger man EN päron och EN lejon. Detta är nämligen precis sådant som kan göra det svårt at lära sig svenska som en dansk eller danska som en svensk. Jag som har erfarenhet av at prata danska hemma och försöka lära sig svenska i skolan, kan säga att det är svårt. Speciellt när man hör från läraren att man ska kunna höra sig fram till vad som är rätt. Jag som tyckte att “en päron” lät rätt fick det svårt och var helt enkelt bara tvungen att försöka lära mig så gott jag kunde.

Inte nog med at identiska ord kan betyda helt olika saker eller at det finns vissa artiklar som är lika och andra som inte är, så är det också väldigt svårt att lära sig de ord som faktiskt är lika med samma betydning. De böjs och stavas nämligen olika. Ordet “hoppa” är ett väldigt bra exempel. På svenska säger man “att hoppa” medan man på danska säger “at hoppe“. Detta ord visar vad jag, och många andra, har haft svårt vid att lära sig. Hur ska man veta när man ska använda a eller e? Utbytet mellan a och e är väldigt vanligt nämligen och gör det väldigt besvärligt att lära sig. Igen har det också med att göra, att det finns få ord som ju är identiska och där man inte behöver ändra något (annat än uttal). Hur ska man veta när skillnaden gäller?

Även fast vissa ord stavas identiska så kan det vara riktigt svårt med uttal. Bokstäver som D och R uttalas på extremt olika sätt. Om jag nu tar ordet “rolig” som ju verkligen visar hur vi uttalar R på olika sätt. Jag skulle nog säga att man på danska skulle uttala det som: ro:li. Här är det också viktigt at veta at man på danskan har ett R i halsen. Det låter faktiskt lite franska. Men på svenska skulle det uttalas: ro’lig. Men här är R:et väldigt dominant och rullande. Den läggs på tungan, lite mer som i spanskan. Andra ord som “räv” eller “rev” visar också hur annorlunda vi uttalar R. Det är faktiskt också därför många säger att danskar har lättare vid at lära sig franska och svenskar lättare vid spanska. Detta är ju då pga. hur vi är från starten, som barn, lär os att uttala vissa saker och vilka muskler vi ska använda.

R är ju självklart inte den enda bokstaven som har en sådan enorm skillnad. Et annat exempel är D. Denna tycker jag nämligen är väldig rolig då svenskar verkligen inte kan uttala ett D som danskarna. Svenskar uttalar D på ungefär samma sett hela tiden. Lite hårt och snabbt. På samma sätt som danskar gör vid ordet “den” till exempel. Men, det intressanta kommer när man på danska exempel säger “føde”, “gode” och “fløde”. I dessa ord sväljer danskarna faktiskt nästan D:et. Det är också därför jag många gånger har utmanat en svensk att säga “rød grød med fløde”, här har man nämligen tre D:n som svenskar verkligen har svårt vid att uttala, och efter 10 år i Sverige har jag aldrig träffat en svensk som lyckats göra det.

Som dansk i Sverige har det varit extremt roligt att upptäcka alla dessa annorlunda sätt att använda språket på. Det är svårt att lära ett språk som är så nära sitt eget, men ändå så långt ifrån, men ibland kan det faktiskt också främja ens språkförmåga. Jag har till exempel alltid haft väldigt lätt med att förstå “gammal-svenska” och “gammal-danska” då jag har kunnat både danska och svenska flytande. Det är också det som gjort att jag idag har ett enormt intresse för språk. Jag har inte bara kunnat begå mig i två länder, men jag har haft en större förståelse för språket och jag har velat lära mig så mycket som möjligt. Jag upptäcker till exempel saker som att man i Danmark säger att man är “gennemblødt”. Här ser man hur det svenska ordet “blöt” fortfarande används i Danmark, dock bara i det ena ordet. Man skulle annars översätta blöt till “våd” på danska. En liknande sak finns också på svenska där man säger “skulderblad”. Här är det ordet “skulder” som annars skulle bli översatt till “axel”. Alla sådana saker har jag aldrig tänkt på förens jag fick en förståelse för hur våra språk inte helt har glidit från varandra. Det är ju faktiskt lite som ett bevis på att både svenskan och danskan stammar från fornnordiska och ju varit samma språk, en gång förr i tiden.

Kiruna Jørgensen er 17 år. Hun har boet i Sverige i 10 år og har derfor været tvunget til at kaste sig ud i det svenske sprog. Det har senere vækket en stort interesse for sprog og endda også litteratur. Dette indlæg er et af de både virkelig interessante og velskrevne essays, vi modtog i forbindelse med Lingoblogs essay-konkurrence, hvor gymnasie-elever kunne sende deres tekster om sprog på dansk eller på andre sprog, om dansk eller om andre sprog.

Essay-konkurrence for gymnasieelever: Hvordan står det til lige efter fristen? Lingoblogs essay-konkurrence for gymnasieelever 2022: Og vinderne er… Ragnarǫk på Københavns Universitet? Siger han han dobbelt så tit som hun? Kvinder, mænd og sprog Indoeuropæisk og jysk, svensk og dansk. En ny teori. Vikingerne skal tie i Danmark: Bureaukrati og undergangen af oldnordisk ved Aarhus Universitet